Några ord från tidigare NUR-deltagare

Emmas berättelse

Jag sprang så hårt in i bergväggen, föll så handlöst ner för ett oändligt stup...Sakta men säkert har jag lyckats veckla ut en fallskärm som jag inte visste att jag hade och den låter mig nu landa i ett lite mer lagom tempo. Jag vet ännu inte när jag kommer ner till fast mark igen, men jag vet att jag kommer nå dit. Medan jag febrilt letade efter min fallskärm så fick jag möjlighet att delta i NUR(naturunderstödd rehabilitering)-för mig en av de klara vändpunkterna. Jag är så tacksam för att jag kom dit jag gjorde, på den tidpunkt jag gjorde. Det var där jag fick prova att tälja med yxa, det var där jag hittade den perfekta björk-klabben och det var där ekan började ta form.

Vi fick ett brev från Jennie

Hej Julia och Rachid
Nu är det ett bra tag sen jag var hos er.
Ja, det har hänt mycket i mitt liv och även om jag inte är tillbaks där jag önskar så har jag kommit en bra bit på vägen. Det är många som frågat mig vad som hjälpt mig mest rehabiliteringsmässigt under min sjukskrivning och mitt svar är övertygande NUR.
Ni finns ofta i mina tankar och jag är så tacksam att jag fick komma till er.
Jag hoppas att ni har det fint. Fortsätt med det fantastiska jobb ni gör.
Kram,Jennie

Brev från två deltagare när de slutade:

Tack för denna fina och behövliga NUR-tid. Tack för all omtanke och värme, alla kloka ord, samtal och nya kunskaper. Att ha fått möjligheten att vara ett med naturen, fått möjlighet till vila och återhämtning. Tack för alla fina möten och möjlighet till igenkänning. Sist men inte minst-alla skratt!

8-80 veckor???

Tänk vad tiden flugit iväg.

Nu så mycket klokare och närmare naturen vi är.

Nu puttas vi ut ur det trygga och varma boet.

Förhoppningsvis så kan vi flyga lite bättre nu.

Tack för hjälpen!